AVELSPLAN

 

 

Avelsplan för gotlandsruss, del II

 

Fastställd vid Svenska Russavelsföreningens styrelsemöte 2009-05-26

 

Historia, användningsområde och utbredning.

Gotlandsrusset är en hästras som funnits på Gotland i tusentals år, och som överlevt hot om utrotning i början av 1900-talet, med en snäv, genetisk variation som följd. Trots det visar rasen prov på en god fertilitet och sundhet.

Gotlandsrusset är en liten häst av varmblodigt slag med en storlek oftast mellan 115-130 cm i mankhöjd. Den har haft sin syssla som en livsnödvändig småbrukarhäst i det gotländska lantbruket, och är även idag en stark och användbar brukshäst för lättare jord- och skogsbruksarbete. De flesta gotlandsruss är idag populära och användbara familjehästar tillika uppskattade tävlingsponnyer i rid- och körsportens många grenar.

Det är den mest representerade ponnyrasen inom ponnytravet kategori B, där den används i mycket stor utsträckning.

Gotlandsrusset finns utanför Sverige i små populationer i Norden, samt i Nordamerika.

 

Identifiering:

Samtliga gotlandsruss skall enligt lag vara försedda med en identitetshandling i form av ett hästpass. I hästpasset finns uppgift om hästens namn, grundstamboksnummer, ålder, färg, ev tecken, virvlar, ev chip- eller frysmärkningsnummer, härstamning, uppfödare och ägare.

Samtliga uppgifter baseras på ”Riksstambok för russ” och grundstambok för gotlandsruss.

 

Populationsstorlek:

Uppskattningsvis finns i Sverige idag ca 6000 gotlandsruss. Av dessa är ca 130 stycken avelsverksamma hingstar, ca 1200 avelsverksamma ston, varav de flesta i dagsläget inte används i avel varje år. Resten av populationen består av valacker, unghästar, samt andra hästar som av olika orsaker inte används i avel.

 

Antal besättningar:

En mycket viktig besättning är den flock bestående av ca 50 ston som lever i russparken på Lojsta Hed på södra Gotland. Det är det enda ställe där russet bevaras in-situ, i samma område som rasen utvecklats.

Det finns också ett mindre antal uppfödare med besättningar mellan 10-30 avelsverksamma ston, likaså ett något större antal uppfödare med 1-5 ston.

Majoriteten av uppfödarna av gotlandsruss har 1-2 ston, och föder upp 1-2 föl per år, och det är därför mycket svårt att ange antalet besättningar.

Fördelen med mindre besättningar är att möjligheten till en större genetisk variation ökar. Få och stora besättningar innebär en större likriktning i avelsarbetet.

 

Populationens variation:

Antalet betäckta ston har de sista två åren ökat något, men har varit mellan 550-650 ston från och med 1994 och framåt.

Enligt tidigare beräkningar skulle antalet betäckta ston behöva vara runt 1000 stycken för att kunna behålla den genetiska bredden.

Antalet betäckta ston per hingst är inte begränsat, men de senaste åren visar att det är ca 1-3  hingstar varje år som betäcker fler än 20 ston, medan det stora flertalet av de avelsverksamma hingstarna betäcker 2-3 ston var.

 

 

Genetiska defekter:

Inom rasen förekommer sjukdomen cerebellär abiotrofi, vilket är en sjukdom med enkel recessiv nedärvning. Hingstar som är dokumenterade bärare av anlaget tages ur avel, och får heller inte bli far till nygodkända avelshingstar. Inga restriktioner finns i dagsläget för ston.

Det finns i dagsläget inget gentest att använda för att säkerställa anlagsbärare.

Det förekommer också man- och svansskorv inom rasen. Hingstar som av premieringsveterinär konstaterats lida av kroniska förändringar tages ur avel, medan ston förhindras förhöjd avelsvärdesklass.

Inget gentest finns för att identifiera anlagsbärare.

 

Typer av bevarande:

In-situ-bevarande sker i russparken på Lojsta Hed, som är av mycket stor betydelse, då russen där har möjlighet hållas i sin ursprungliga miljö. Ex-situ bevarande sker på Gotland, men även på fastlandet. Det anses vara av stor vikt att russen fortsätter att hållas och födas upp extensivt, för att på så sätt säkerställa rasens härdighet och sundhet.

Planer finns att med hjälp av Jordbruksverket tappa ett antal hingstar för att bevara fryst sperma för framtiden, men ännu är projektet inte genomfört.

 

Avelsmål:

Avelns målsättning skall vara att producera en lättfödd, härdig, konstitutionellt stark barn- och familjehäst med gott lynne och bred användbarhet inom trav, dressyr, hoppning och körning, som även är lämplig för lättare sysslor inom jord- och skogsbruk.

Hos avelsdjuren skall dessutom eftersträvas en god fertilitet och hos stona goda modersegenskaper.

Det är av stor vikt att gotlandsrussets genetiska variation bibehålls, med tanke på att inget nytt blod går att importera från annat land.

Kortsiktigt innebär det att föreningen måste arbeta aktivt för att använda avelsdjur från de olika blodslinjer som idag finns kvar. Ett sätt är att försöka uppmuntra hållande, visning och avelsvärdering av unga hingstar, samt att uppmuntra ägare till ston att använda dem i avel i större utsträckning.

Långsiktigt är det viktigt att arbeta för ett ökat intresse och brukande av gotlandsrusset. Att bevara genom brukande, och att stimulera till ett ökat användande av russet i jord- och skogsbruk där det finns behov av en liten men stark brukshäst.

Likaså är det viktigt att försöka möta marknadens behov av lämpliga barn och familjehästar.

Skall uppfödarna kunna ha avsättning för de djur som produceras, är det viktigt att det finns en stabil marknad för dem, vilket på lång sikt ger en större chans att hålla populationen uppe.

 

Urval av avelsdjur:

För att bibehålla rastypen och sundheten är det viktigt med avelsvärdering. Där vägs avelsdjurens härstamning, exteriöra och veterinära status samman,  samt att man övervakar avelsdjurens fertilitet.

Hingstar genomgår en avelsvärdering tidigast vid 2,5 års ålder. Det godkänns i dagsläget mellan 10-12 hingstar per år, vilket motsvarar ca 6% av de födda hingstfölen. Sannolikt skulle den siffran behöva vara högre för att bibehålla den genetiska variationen.

Enligt nuvarande regelverk finns möjlighet att godkänna hingstar för avel om de inte uppfyller rasvisa krav exteriört, men bedöms inneha andra värdefulla egenskaper som gagnar aveln av gotlandsruss.

I stort sett alla ston är kvalificerade att upptas i riksstamboken om de uppfyller hästamningskraven därför.

 

 

Inavelsberäkning:

Med hjälp av studenter från SLU har det gjorts en inavelsberäkning för gotlandsruss, men det finns ännu ingen plan för en kontinuerlig bevakning av detta.

Här är ett område där föreningen skulle behöva hjälp att ta fram ett redskap och lämplig metod som kan användas.

En manuell genomgång på individnivå har gjorts vid flera tillfällen, där vissa djur och härstamningar pekats ut som extra värdefulla ur avelssynpunkt.

 

Härstamningskontroll:

Samtliga grundstambokförda gotlandsruss finns att finna i Svenska Hästavelsförbundets (SH) databas ”Blå Basen” som är publicerad på Internet. Underlagen är komna ur Svenska Russavelsföreningens grundstambok/register och sändes elektroniskt till SH efter bearbetning.

 

I grundstambok införes de gotlandsruss som uppfyller härstamningskrav för införande i Riksstambok. Riksstambok för gotlandsruss är sedan 1972 sluten.

För att grundstambokföras som gotlandsruss skall ponnyns härstamning på både fädernet och mödernet kunna härledas till svensk Riksstambok för Gotlandsruss.

 

Avelsdjur införes i Riksstambok. Hingstar kan föras in i Riksstambok vid lägst 2½ års ålder. Hingsten skall vid officiell avelsvärdering ha uppnått fastställda rasvisa krav och vara grundstambokförd  samt ha i Riksstamboken införda föräldrar.

Ston kan föras in i Riksstambok vid lägst 3 års ålder. Stoet skall vid officiell avelsvärdering ha uppnått fastställda rasvisa krav och vara grundstambokförd. Ston skall för att vara Riksstamboksberättigade,  i sin stamtavla ha ingående hingstar införda i Riksstambok under eget nummer,  samt på mödernet kunna härledas till i Riksstamboken införda individer.

 

Gotlandsruss som ej uppfyller härstamningskrav för införande i Riksstambok, grundstambokföres i bilaga till grundstambok. I förekommande fall kan gotlandsruss införas i bilaga till grundstambok om de inte har full härstamning. Det krävs dock tre leds känd härstamning av renrasiga gotlandsruss för att hästen skall kunna införas i bilaga till grundstambok.

 

Korsningar mellan Gotlandsruss och andra raser omfattas ej av Svenska Russavelsföreningens avelsarbete.

 

Hållbart nyttjande:

För att verka för ett hållbart nyttjande av gotlandsrusset, skall Svenska Russavelsföreningen bevaka och arbeta för att bevara den genetiska variation som finns, i samklang med en ökad information om rasens goda bruksegenskaper och hälsostatus.

 

Uppföljning och revidering av avelsplan:

Avelsplanen skall vara ett levande men stabilt dokument. Svenska Russavelsförenings styrelse ansvarar för att arbeta efter avelsplanens intentioner. Uppföljning av att avelsplanen följs skall ske årsvis.

En mer genomgående revidering av avelsplanen bör ske ungefär vart femte år, eller när annat skäl finnes.